Dan efter dan efter dopparedan

Jag tror det var sommaren 2008 som jag och Simon helt slumpmässigt satt på en vagn i stan då en bekant till honom klev på. De började prata om allt möjligt och efter ett tag frågade den bekanta hur Simon trivdes på Sjölins. Simon berättade då att han bytt skola på grund av olika anledningar. Då började den bekanta prata om hur han själv valde att hoppa av Sjölins och även om allt som rörde denna mytomspunna skola. Simon gjorde en gest mot mig och sa snabbt att även jag gick på Sjölins. "Klarar du tre år på Sjölins utan att det slutat med att du sagt upp kontakten med dina föräldrar, gått och blivit psykiskt sjuk eller knarkat ihjäl dig kommer du att klara det mesta i livet" sa då den bekanta till mig. Nu sitter jag här, två dagar efter studenten med en fet huvudvärk och smuts under naglarna. Väldigt vemodig. Jag är redo för nya äventyr och jag tackar mina vänner, klasskamrater och föräldrar som stått ut med mig under dessa tre totalt vettlösa åren. Tack, tack, tack!


/Alexis Blom

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0